Högskoleutbyggnaden har inte motsvarat förväntningarna i effekter på regionernas tillväxt. Statsmakternas krav att högskolan ska fungera som regional tillväxtmotor motverkas av det akademiska meriteringssystemet.
Rapporten Regionala effekter av högre utbildning, högskolor och universitet bygger på en översikt av kunskapsläget och visar att universitetens och högskolornas största effekt på lokal nivå i allmänhet är den så kallade ”regementseffekten” – att orten utifrån tillförs resurser som ökar efterfrågan och sysselsättning. Högskolans resurser är koncentrerade till ett fåtal regioner. De sex etablerade universitetsorterna har över tre fjärdedelar av resurserna. Övriga sjutton högskolor och nya universitet har tillsammans bara 23 procent av Sveriges högskoleanställda.
– Problemet för de mindre högskoleorterna är inte bara att de har små resurser. Deras arbetsmarknader ger få möjligheter för de färdigutbildade. Om inte utbildningarna är direkt kopplade till lokal efterfrågan, eller kombineras med åtgärder för att de nyutbildade ska få jobb, är sannolikheten stor att de nyutbildade flyttar till regioner som efterfrågar deras nya kompetens, säger Hans Westlund.
Att forskning vid universitet och högskolor leder till att nya företag startas är mycket ovanligt.
– Här spelar normer och incitament inom högskolan en avgörande roll. I akademiskt avseende är det definitivt ingen merit att starta företag eller engagera sig i regionens utveckling. Samtidigt har de flesta regioner också svag kapacitet att dra nytta av det högskolan forskar om. Högskolan och regionen har ofta olika sociala kapital, med skilda normer och värderingar. Ska högskolan bli den önskade tillväxtmotorn måste ett gemensamt socialt kapital mellan den och regionen växa fram, framhåller Westlund
Rapporten har skrivits på uppdrag av Samverkansdelegationen och har utarbetats i samarbete med Institutet för studier av forskning och högre utbildning (SISTER).
http://www.itps.se/pdf/A2004_002.pdf
