Då får jag väl utveckla resonemanget lite. Skattereglerna är solklara på en punkt, alla kostnader som behöver för att driva firman är avdragsgilla men inga privata levnadskostnader får finnas med i företagets kostnadsmassa. Vissa saker är lätta att direkt härleda till det ena eller andra, kostnaden för bokföring ex kan ju aldrig bli föremål för att ifrågasättas som ej avdragsgill då man knappast hade haft den kostnaden om man inte drivit firman. I motsvarande gran kan man heller aldrig göra avdrag för en kasse mat från ICA då man säkert skulle lagat middag även om man inte har företaget, alltså är det en privat levnadskostnad.
Problemet då hamnar hos de kostnader som ligger "mittemmellan" som ex telefon och internet. Även om man behöver det för firman så är det ju inte säkert att man avstått från det om man inte hade haft företaget, däri ligger alltså problemet med klassificeringen. Vissa tumregler finns, ex när det gäler fast telefon så är alltid abonemangsavgiften en privat kostnad och sedan kan man ta upp en del av samtalskostnaderna i företaget, en mobiltelefon däremot kan man ta upp i företaget i sin helhet. Där kan man väl säga att SKM inte riktigt går i takt med tiden då det idag säkert är lika vanligt att man som privatperson har en mobiltelefon som en fast telefon.
Frågan när det gäller internet är alltså inte så mycket huruvida man behöver det i företaget eller inte utan huruvida man skulle haft internet eller inte även utan företaget. Vad som skulle kunna tala för att kostnaden är OK är ex att man aldrig haft internet förrän efter firman startade. Dessutom loggas ju all trafik så i värsta fall får man väl begära fram loggarna från leverantören som då kan visa vilka sidor man varit på och vid vilka tider, det är ju då ytterligare ett bevis på om det bara är yrkesrelaterat eller inte.
